Att börja med Micro:bit på högstadiet – utvärdering av vårt försök

Våren 2017 fick vi på Mattliden chansen att ansöka om att bli pilotskola för ett projekt där vi testar använda Micro:bit som verktyg för att lära ut programmering. Vi blev valda och jag deltog i en två dagar lång lärarskolning i augusti 2017.

Skolningen var väldigt insprierande och bra. Under kursen fick vi skapa något konkret , i vårt fall en interaktiv cykelhjälm. Cykelhjälpen utrustades med en Micro:bit som styrde en belysning som tändes av olika input. Jag uppfattade att man från projektets sida önskade att vi skulle använda våra Micro:bittar ämnesövergripande och inspirera eleverna på samma sät som vi skapa något konkret.

I praktiken visade sig detta vara en för stor bit att börja med. Planen var från början att koppla ihop matematiken med slöjden eller bildkonsten. Men på grund av bristande timresurser och att gemensam tid för planering saknades fick jag lov att banta ner projektet. Min ursprungliga tidsplan på tre matematiklektioner á 75 minuter och två praktiska lektioner á 75 minuter räckte inte till för ett sånt här projekt.

Till vår hjälp hade vi lärare en diger materialbank med färdiga lektionsplaner. Jag valde att följa dessa med mina elever.

Den första grupp jag startade med var en klass sjuor. Vi satsade 4 matematiklektioner på att programmera våra Micro:bittar. Första lektionen var klassen mycket skeptisk, men precis innan lektionen tog slut lyckades alla få sin Micro:bit att skriva ut sina egna namn. De sura minerna försvann omedelbart när det egna namnet syntes på Micro:bitten.

De följande lektionerna gjorde vi en tärning och sten-sax-påse. Med hjälp av dessa små program kunde jag lära eleverna ”variabler”,  och att använda ”if-else”. Däremot upplevde jag att vi inte hann skapa något själva. Eleverna modifierade inte programmen. Nästa skede skulle ha varit att göra egna program, men dit hann vi aldrig.

Nu på våren gjorde jag ett nytt försök att använda Micro:bittarna i programmeringsundervisningen. Denna gång var det två tillvalsgrupper på årskurs 8. Eleverna tyckte genast om Micro:bittarna och vi kom snabbt igång. Takten var dubbelt snabbare än med sjuorna. På två lektioner hade de flesta gjort en sten-sax-påse av sin Micro:bit. Efter detta började vi modifiera våra program. Vi gjorde en fusktärning som visade en sexa om Micro:bitten skakades inne i handen, dvs i mörker. Om Micro:bitten skakades i ljus fungerade den som en vanlig tärning. På liknande sätt modifierade vi andra program, kopplade i lampor och sände signaler mellan två Micro:bittar. Inte heller i dessa grupper har vi byggt något konkret. Men jag upplever ändå att vi kunnat utnyttja Micro:bittarnas potential.

Nästa steg skulle vara att köpa in mera material för att enkelt kunna bygga. Eleverna är nu i det skede att de skulle kunna börja programmera själva. Vi har satt ungefär 5 lektioner på att komma upp till den nivån.

Jag anser att Micro:bit är utmärkt som programmeringshjälpmedel för ämnesövergripande projekt. Men man ska räkna med att projektet tar 10 lektioner á 75 minuter. För matematiken använder jag hellre textbaserade programmeringsspråk, t.ex. Racket som man kan programmera i på http://www.wescheme.org. På peda.net har MAOL byggt upp ett digert undervisningsmaterial lämpat särskilt för matematikundervisningen.

Med detta hoppas vi på Mattliden kunna hjälpa andra skolor komma vidare med sin programmering.

Vänliga vårhälsningar,

Jeanette Holmlund-Hampf, lektor i Matematik och fysik vid Mattlidens skola.

 

Mainokset

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out /  Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s